Hur ska man börja ett bra manus?

Ibland på manusmötena kan vi inte låta bli att fastna i en diskussion om hur ett manus/en bok ska börja för att locka till fortsatt läsning. Det är en väldigt svår fråga. En bok börjar ju bra när man får lust att läsa vidare och det är naturligtvis olika från läsare till läsare, men… Vi är rörande överens om hur en bok INTE ska börja. Ett klassiskt fel som många hågade författarförmågor gör är att börja de första 1 – 2 – 3 sidorna med beskrivningar. Beskrivningar av vad huvudpersonen heter, bor, ser ut och vilka familjeförhållande som gäller. Det är oftast en ointressant början. Visserligen kan det vara viktiga detaljer, men mitt råd till er som skriver: smyg in dem i historien efter hand, så blir det mycket bättre. Och vi kommer läsa era manus med större glädje.

Annika, förläggare

PS. En början som jag precis såg och lockas av är ”Jag vet att man ska inte vara som jag.” Då blir jag genast nyfiken, hur är hon då? Och hur kan hon vara så säker på det? (från Cannie Möllers "M som i Mara").

Detta inlägg publicerades i Bonnier Carlsen. Bokmärk permalänken.