Får man vara så här lycklig?

Efter tio år som frilansande barnbokskritiker för bland annat Dagens Nyheter och Opsis Kalopsis har jag tagit ett kliv över till produktionssidan.
Nu har det redan gått två veckor sedan jag stod som ny barnboksredaktör (vikarie)och trampade nervöst i den hemtrevliga korridoren här på BonnierCarlsen.

Visst var jag aningen orolig…
Tänk om jag hade trampat någon av redaktörerna på tårna (inte där i korridoren alltså!) utan genom att skriva något inkompetent i en recension.
Eller… tänk om alla på redaktionen trodde- att jag trodde – att jag redan kunde ALLTING!

Men oron försvann snabbt.

Nu har jag lärt känna hela det sköna, snälla och roliga gäng av redaktörer, förläggare, formgivare och chefer som arbetar här.
Barnboksredaktören har verkligen en speciell förmåga till simultant arbete. Här sitter människor som hanterar 12 produktioner samtidigt. De redigerar, håller kontakt med formgivare, illustratörer och författare. De har koll på rättigheter, fakturor, vartenda litet korrekturmärke och Isbn nummer. Samtidigt ser de helheten och potentialen i de (då och då lite trassliga ) manus som kommer in för bedömning.


Det är verkligen jätteintressant att se (och försöka lära sig) hela det omfattande arbete som liggerbakom varje bok.
Sedan måste man som nykomling förstås lära sig andra praktiska saker också, som att förstå sig på hissknapparna i varuhissen (så att man slipper åka upp och ner med en rykande varm lunchtallrik från personalmatsalen på bottenvåningen)och hur man hittar i alla vindlande korridorer och trappor.
Dessutom är det ett plus om man älskar fikabröd och automatkaffe som serveras vid det mysiga kaffebordet,där det alltid är någon som ser till att juleljusen är tända.

Kort sagt: jag är så lycklig över att få tillbringa dagarna tillsammans med människor som älskar barnlitteratur på samma sätt som jag gör.
Det känns som om jag har hittat hem!

 Nä, nu låter jag som ett helt julevangelium.
Så…
God Jul!
Önskar
Stina Zethraeus (som vikarierar för Martin Harris)

Detta inlägg publicerades i Bonnier Carlsen. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Får man vara så här lycklig?

  1. Agneta K. skriver:

    Låter jättespännande!
    Hoppas du och hissen hittar varandra snart också. 😉

  2. Bonnier Carlsen * skriver:

    Tack!
    Ja, med lite träning ska det nog gå fint!
    Det finns två olika knappaneler och man måste trycka passerkortet vid den ena och trycka på hissknappen på den andra. Och så ska man balansera en varm tallrik på samma gång. Det kan bli mycket för ett nybörjarhuvud!

  3. Christine Andersson skriver:

    (Ett lite sent) grattis till vikariatet! Får jag ta tillfället i akt att fråga hur lång tid det brukar ta innan ni på förlaget ger något slags respons på exempelvis ett kort bilderboksmanus? Hur ser proceduren ut när ett manus kommer in?

    Hälsningar Kicki

Kommentarer är stängda.