Dag 5: En bok som gör mig glad

En del böcker har den där dragningskraften som gör att man vill återkomma till dem, gång på gång. Man läser de tummade, skavda sidorna och vet precis vad som väntar en på nästa sida. Och njuter av det.  Vissa böcker väljer man för att bli lugn, andra för att man kanske vill gråta en skvätt. Och så finns de där böckerna som gör en glad.

C S Lewis Häxan och Lejonet är en sådan bok. Jag läste den första gången i lågstadiet, och därefter har det blivit minst en omläsning per år. Sidorna är fläckiga av glass, o´boy och annat jag behövt de där dagarna i behov av uppiggning. Och det är framför allt vissa avsnitt jag bläddrar fram till: När Lucy träffar Herr Tumnus för första gången.  När syskonen bjuds hem till herr och fru Bäver och äter en underbar middag. När jultomten överraskar dem med presenter. Och (spoiler alert!): när Aslan återuppstår.

Trots våld och starka svek i boken (ganska mycket sådant dessutom) så gör ändå dessa små scener mig lycklig. Eller kanske just på grund av att de är en sådan kontrast till det elaka och mörka?

Ibland behövs det så lite, liksom. 

Vad är det som gör DIG lycklig av vissa böcker?

//Tove

Detta inlägg publicerades i Bonnier Carlsen. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Dag 5: En bok som gör mig glad

  1. Karin Lemon-2 skriver:

    Här är två böcker som gör mig glad:
    ?Vad mina vänner inte vet?, en ungdomsbok av Sonya Sones. Dels är den humoristisk på ett lite svart sätt och dels är huvudpersonen triumferande modig på slutet. Den slutar i ett fyrverkeri av lycka över att det kan ske under. Suck!
    Och så en boknörds dröm: ”Brev till en bokhandel” av Helene Hanff. Jag har läst den många gånger och gråter (glädjetårar) när bokhandeln/antikvariatet på Charingcross Road hittar de udda böcker som amerikanskan Helene ber dem leta upp åt henne. Hon beskiver känslan när hon rör vid de fina banden, alldeles för fina för henne … Underbar bok! Fin film!
    /Kaa

Kommentarer är stängda.