Dag 23: En bok du inte läst men länge velat läsa

I några år har Lars Noréns En dramatikers dagbok upptagit en imponerade, dramatisk plats i min bokhylla, den är så tjock att baksidestexten ryms på ryggen. Och där står den, som sagt. Jag hittar liksom inte "sättet att läsa den på". Helst hade jag velat ha med den i väskan och kunnat avverka några dagar i den store dramatikerns liv på tunnelbanan eller i diverse väntsammanhang, men den är lite för stor för det, jag orkar bara inte. Och den där boken jag läser innan jag släcker lampan på kvällen måste innehålla någon slags sammanhängande (gärna fiktiv) historia; dagboksanteckningar känns för fragmentariskt, sömnen blir rubbad.

Min senaste tanke är att jag ska läsa den på toa, men jag blir lätt rastlös på toa, kan inte sitta så där länge som brorsorna alltid kunnat. Och förresten, att förringa denna fantastiska dagbok till en dassbok, En dramatikers dassbok (ja, ni hör!) känns lite taskigt, både mot Lars och Nina (som gjort den fantastiska formgivningen).

Nä, jag får klura vidare.
En annan rackare i bokhyllan är Bibeln, men den inledande skapelseberättelsen är bara för tradig…

Har du nån bok du länge velat läsa?

//Jeanna

Detta inlägg publicerades i Bonnier Carlsen. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Dag 23: En bok du inte läst men länge velat läsa

  1. Karin Lemon-2 skriver:

    James Joyces ”Ulysses”! Tänkte att jag skulle läsa ett kapitel om dagen, hur svårt kan det vara? Det är ca 20 år sedan … Men den finns där i bokhyllan. Ett kapitel om dagen …
    Men det kan finnas hopp: Ca 1992 lånade jag A.S. Byatts ”De besatta” av en bekant. Den var tjock och trots att den var bra kom jag inte riktigt in i handlingen. Läste bara ett par kapitel. Jag lämnade tillbaka boken oläst för jag hade inte mage att behålla den längre och så hade jag upptäckt att den fanns i pocket. Köpte pocket. Ställde pocket i hylla. Läste inte. Men så, helt plötsligt, 2006 var det dags! ”De besatta” fick följa med på semester till Yorkshire. Jag läste en annan bok under första semesterveckan (ville ju inte verka desperat), men sedan … Och det här är lite läskigt: personerna i den ena parallellhistorien i boken reser exakt samma väg som vi hade gjort i Yorkshire! Vi hade gått runt på de små gatorna i staden Whitby (det var här Dracula steg i land när han kom till England), Robin Hood Bay och samma strand (Finney tror jag att den hette). Det var en bra bok, det borde inte ha tagit 14 år!

Kommentarer är stängda.