”Åk inte, är du snäll – vi vill äta upp dig – vi tycker så mycket om dig.”

Ibland hinner man helt enkelt inte med allt man ska göra. En deadline ställer till det. Ett möte tar upp halva dagen. Ett tilltryck som bara måste göras kommer in i sista minuten. Tiden räcker inte alltid till …

Till exempel hann vi inte skriva om att Maurice Sendak avled förra veckan, den 8 maj 2012, 83 år gammal. Och så har en av vår tids viktigaste bilderboksskapare gått ur tiden.

Till vildingarna land är nog den bok som har gjort starkast intryck på mig. Jag kan fortfarande komma ihåg den där plågsamt starka längtan efter att en skog skulle börja växa i mitt rum, att hitta en väg in i en annan värld – och tron på att det var fullt möjligt. För att inte tala om hur mycket jag ville ha en vargdräkt.

Maurice Sendaks suggestiva berättelse om Max och vildingarna var lika omöjlig att lägga ifrån sig då som den är att bortse ifrån idag. Och det är ju det som är det fantastiska med en riktigt bra bok: långt efter att man vänt på sista bladet finns den kvar. Och på något sätt är det nog just därför – för att jag gång på gång åkte till vildingarnas land – som jag sitter här och jobbar med böcker. Bra berättelser bär man alltid med sig. De vrider och vänder sig i en, sår ett frö, slår rot och växer sig större och större. Ibland till en hel skog.

/Marcus, redaktör

“Once a little boy sent me a charming card with a little drawing on it. I loved it. I answer all my children’s letters — sometimes very hastily — but this one I lingered over. I sent him a card and I drew a picture of a Wild Thing on it. I wrote, “Dear Jim: I loved your card.” Then I got a letter back from his mother and she said, “Jim loved your card so much he ate it.” That to me was one of the highest compliments I’ve ever received. He didn’t care that it was an original Maurice Sendak drawing or anything. He saw it, he loved it, he ate it.”
– Maurice Sendak


Detta inlägg publicerades i Bonnier Carlsen. Bokmärk permalänken.