Banned Books Week – Läs något förbjudet!

Eftersom vi ägnat några intensiva dagar åt att fira böcker och läsning på Bokmässan i Göteborg känns det lite extra lämpligt att det just nu är alla förbjudna böckers vecka. I USA är det nämligen mellan 30 september och 6 oktober Banned Books Week, som sedan 1982 har arbetat för yttrandefrihet och mot censur. En av de mest rapporterade böckerna i år är Suzanne Collins Hungerspelen.

Hunger games, Suzanne Collins

Önskan att på något officiellt sätt förbjuda böcker känns mer vanlig i USA än i Sverige. Men böcker behöver ju inte hamna på en officiell lista för att bli bannlysta; självcensur är trots allt svårare att få grepp om och motverka. Ett samhällsklimat som gör att förlagen och bokhandeln – för att inte tala om författare och illustratörer – väljer att väja för svåra ämnen kan vara värre än ett regelrätt bokbål.

Förbjudna böcker

Man kan inte hjälpa att tankarna går till Kulturhusets kortvariga bannlysning av Tintin. Eller till fantastiska Stina Wirsén och hennes figur Lilla hjärtat. Att vi som samhälle reflekterar över och diskuterar våra värderingar är ett sundhetstecken så klart, särskilt när debatten och kritiken är saklig, informerad och konstruktiv. Men ibland känns det som om vi bara missförstår varandra. I det här fallet hoppas jag att det som hänt inte för med sig mer försiktighet, att inte konstnärer, författare och bilderboksskapare börjar arbeta utifrån samhällets och marknadens krav snarare än sin egen kreativa drivkraft.

Bild: Tobias Boström

Det är lätt att göra barnböcker som inte upprör någon. Det är när man försöker skapa något som berör på djupet som man tar en risk. Vi lever i ett mångbottnat och föränderligt samhälle; vilka uttryck som är kränkande, vilka ämnen som är svåra och vad som uppfattas som olämpligt omvärderas ständigt. Konstnärer måste trots allt, som Makode Linde skrev i fredagens DN, ”tillåtas att experimentera med figurernas färger, former, uttryck och betydelse. Det ligger i konstens kraft att kunna vända ut och in på vår begreppsvärld och ladda gamla symboler med ny innebörd”. Och bilderboksskapare är i allra högsta grad konstnärer.

En av våra kommande böcker som mötte motstånd heter Familjen Sömnlösing. Den handlar om en familj som efter en lång flytt har svårt att sova. Till sin förtjusning upptäcker de att mörkret är spännande och vackert och bestämmer sig för att leva sina liv på natten istället. Bilderna är magiska och berättelsen stämningsfull och skruvad. Översättningen är gjord av Lennart Hellsing.

Motståndet gällde att man oroade sig för att boken uppmanade barn att vara uppe hela natten. Vi försökte tålmodigt förklara att snarare än att den fostrar små anarkistiska nattugglor tyckte vi nog att det är en berättelse som uppmuntrar till fantasi, lekfullhet och empati, som bjuder in läsaren till att betrakta världen på ett annorlunda sätt och låter läsaren känna att det är okej att inte vara som alla andra.

Om man inte delar den inställningen till barnböcker skulle jag vilja varna för några fler titlar som kan uppmuntra till oönskat beteende:

  • Mamman och havet. Sara Stridsbergs och Anna-Clara Tidholms nyutkomna bilderbok kan leda till att era barn dyker ner i toaletten i hopp om att uppleva ett storslaget och fantasifullt äventyr.
  • Den sitter fast. Våren 2013 ger vi ut denna bilderbok av Oliver Jeffers. Här kommer ungarna att lära sig att det är helt okej att kasta upp bland annat grannens katt, en burk målarfärg och en brandbil i ett träd.
  • Hus är gott, sa Oskar. En av mina personliga favoriter från när jag var liten. Trots att jag aldrig gjorde det kanske man inte ska underskatta risken att småttingarna börjar tugga tegelsten eller gnaga på väggarna.
  • När Lisabet pillade in en ärta i näsan. Jag kan inte kan dra mig till minnes att jag någonsin har pillat upp en ärta i näsan, men om det skulle hända så känns det bra att kunna lägga skulden på Astrid Lindgren.

”Moderna människor är så rädda och vill passa in och vara politiskt korrekta”, säger Gunilla Bergström i senaste numret av tidningen Skriva, ”Strunta i det och låt den kreativa processen visa vägen”.

Tyvärr är det nog kört för alla som vill att Alfons pappa ska sluta röka.

Detta inlägg publicerades i Böcker, Bokförlag, Bonnier Carlsen, Opinion och märktes , , , , , , . Bokmärk permalänken.