Läsupplevelser för livet

 ”Om du vill att dina barn ska bli intelligenta, läs sagor för dem. Om du vill att de ska bli ännu mer intelligenta, läs fler sagor.” Albert Einstein

En bilderbok är inte bara underhållning – eller ett verktyg för att få barnen att somna. Det kan också vara en stark läsupplevelse som man bär med sig hela livet. Vilken bilderbok minns du än idag?

Vi lär oss tidigt att älska berättelser. Till en början är det kanske den där stunden tillsammans med mamma eller pappa som är speciell, när de läser högt ur en bilderbok och allt annat upphör att existera. Och om man tänker efter så är det nog redan här många har haft några av sina absolut största läsupplevelser. Särskilt om man jobbar med barnböcker: ”Å! Bilderböcker är min allra största älsklingsgren,” utbrast Lisa Lewin som sköter vår PR häromdagen, ”ALLA borde lösa bilderböcker – jämt! Det vore något för folkhälsan det.”

Jag kan bara hålla med Lisa. Det skulle nog vara bra om vi läste bilderböcker hela livet. Både för folkhälsans, demokratins, fantasins och rena rama nöjets skull. Bilderboken är ju inte bara vår första läsupplevelse utan även en genialisk form av berättande, för även om illustrationerna i tidiga bilderböcker var underordnade texten så är den moderna bilderboken något helt annat. Snarare än att låta bilderna repetera det som står i texten så finns i de mest engagerande och spännande bilderböckerna en unik relation mellan text och bild där de kompleterar varandra och skänker ytterligare en dimension till berättelsen. Och det är just egenskapen att befinna sig i gränslandet mellan ord och bild – där även den yngre läsaren (eller lyssnaren) uppmanas att ta ställning, att utforska sin inre värld och fortsätta berättelsen på egen hand – som gör bilderboken till en så viktig och stark läsupplevelse. Genom att läsa bilderböcker stimuleras också ett behov för berättelser och en känsla för språk och ord som leder vidare in till all annan läsning.

Och en sak till: Att skapa en bok som tilltalar både barn och vuxna med en text som tål att läsas högt (minst hundra gånger) och som i samklang med bild lyckas förmedla en spännande berättelse är inte helt okomplicerat. Och att göra det på 32 sidor. Det är inte bara en konst – det är konst.

Jag har tidigare skrivit om Maurice Sendaks Till vildingarnas land och den är också vår agent Lina Talgres absoluta favorit: ”Det är en bok som man kan känna igen sig i, både som barn och vuxen. Boken handlar om ilska, viljan att åka iväg, att få uppleva äventyr och sedan tryggheten i att få komma hem igen … Det är en bok som känns modern och ständigt aktuell.”


Maurice Sendak förstod vikten i att ta barn och deras känslor på allvar. Och att uppleva känslor genom en berättelse är något som vi alla gör, oavsett ålder. Vi vill bli skrämda, lättade, roade och berörda. Den största skillnaden är väl att vi vuxna inte rör oss lika lätt mellan fantasi och verklighet som barn. Det är förmodligen ganska praktiskt, men också lite synd, för som vuxen kan man prata om suggestiva bilder, en poetisk och träffsäker text, att författaren eller illustratören skildrar världen ur barnets perspektiv, men det är väldigt svårt att precisera vad som gör en bilderbok till en stark upplevelse för ett barn.

Jag kan inte själv förklara varför jag som barn drogs till vissa bilderböcker. Det enda jag vet är att några har etsat sig fast i minnet och att jag fortfarande minns en annan tid och en annan plats när jag bläddrar igenom dem. Det var något i bilderna som fick dem att kännas levande och på riktigt. Jag älskade berättelserna om Max och vildingarna, och Skrot-Nisse och Albin (som aldrig blev rädd) och Krakel Spektakel. En annan av mina favoriter var pixiboken Ingolf, och den hör nog knappast till bilderbokskanon. Så att ta barn på allvar i bokbranschen handlar också om att göra böcker för alla barn, från Augustprisvinnare till pixi.

Det är bara att fråga runt på redaktionen så förstår man direkt hur olika våra starkaste läsminnen är:

Hus är gott, sa Oskar. Marknads-Karin gillade denne husätande marodör och roades åt tanken av att äta tegelsten med spiksås till middag. Vår redaktionsassistent Ann skrämdes av sagan om Bockarna Bruse i Skattkammarböckerna, med kära minnen om hur hennes mamma läste med bästa inlevelse när den STORA bocken gick över bron så att Ann darrade av skräck. Om det var trollet eller bocken hon var rädd för förtäljer inte historien. Redaktionschefen Ulrika gillade Camilla Mickwitzs färgstarka, svulstiga bilder i Emilia och de små tanterna, och böckerna om Jason, vars mamma Gudrun rusade iväg med honom i släptåg till sitt kvällsjobb som krokimodell (Jorå, i sann sextio- och sjuttiotalsanda fanns samhällsmedvetenheten ständigt närvarande).

Att man inte ens som förälder kan lista ut vad barnen kommer att gilla vet de flesta. God natt måne och Först var det mörkt är två perfekta godnattböcker som förläggaren Karin Nilsson inte trodde skulle gå hem hos sina barn, men de slutade med att de kunde den ena utantill och den andra lästes sönder.

Den som så klart gjorde sin egen bilderbok var vår formgivare Lena, som färglade Ilon Wiklands svartvita bilder i Barnen i Bullerbyn. Och så var det till sist redaktören Stina, som drömde sig bort till Paris i Tomi Ungerers Kriktor!, en dramatisk kärlekshistoria mellan en gammal dam och en boaorm. Undrar om den hade gått igenom på utgivningsmötet idag …

/Marcus

PS. Behöver du tips på bra bilderböcker hittar du författares och läsarnas egna favoriter på Adlibris Läskvarten.

Detta inlägg publicerades i Böcker, Bokförlag, Illustratörer och märktes , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Läsupplevelser för livet

Kommentarer är stängda.