Kung Caroline: en hyllning på Internationella kvinnodagen!

Det är Internationella kvinnodagen och i DN kan man läsa att sju av tio kvinnor någon gång under sina liv kommer att bli misshandlade, våldtagna utsatta för övergrepp eller stympade.
En som blev brutalt våldtagen och senare avled av skadorna – den indiska, 23-åriga studenten Nirbhaya – får i dag, som en av tio kvinnor, pris som världens modigaste. Bland annat för att hon vågade göra motstånd under våldtäkten.

En annan – fiktiv karaktär – som vågar göra motstånd är Caroline i romanen Det är jag som är Caroline av Peter Barlach. Med sin charm, sitt självförtroende och sin streetsmartness (tänk Pippi Långstrump och Lisbeth Salander i en person) fulkomligt knockar hon sin omgivning.
Nu är visserligen Caroline en slags antihjälte och allt går inte riktigt som hon tänkt sig, hon är faktiskt bara sjutton år, men jag tycker hon är värd en hyllning för att hon är så uppfriskande bitsk och kaxig.

Från ett rum på Grand Hôtel i Stockholm, säger hon så här (citat från boken, men något kortat):

”Imorgon ska en våldtäktswannabe få betala vad det kostar att inte ta ett nej för ett nej. Det är faktiskt inte bara för mig själv som jag gör det här. Jag vill sätta dit honom för alla andra han har svikit och bedragit också. För hans fru, som bara går omkring därhemma som ett mähä och inte fattar nånting. Fan, jag gör det här för att hämnas alla kvinnor som män har tryckt ner. På alla möjliga olika sätt. Genom alla tider. För alla kvinnor som inte kan stå upp för sig själva. Jag är en kvinnosakskvinna eller vad det heter. Alla kvinnors förebild, fast de inte vet om att jag finns. Jag borde fan bli staty för det här. I Kungsan bredvid den där randomkungen. Kan vi stå där och peka. Måste man vara död för att bli staty?
‘Skål för oss våldtagna kvinnor!’ säger jag högt för mig själv och ställer mig upp och pekar som randomkungen.”

Egentligen ville jag att författaren, Peter alltså, skulle skriva några hyllningsrader men då svarade han så här:

Tyvärr kan jag nog inte det, eftersom Caroline är så lite kvinnodagskvinna man kan bli. Hon känner sig liksom inte del av någon rörelse, då hon tycker att hon måste göra sin egen grej. Dessutom är hon människa i första hand, kvinna i andra. Men både hon och jag skulle bli superglad om du ville skriva nåt.

Jag svarade förstås att det ju är just DÄRFÖR som man älskar Caroline och vill hylla henne. Och det är inte bara jag som tycker det. Här kommer några fler hyllningsröster:

”Det här är ett sällan förekommande porträtt av en 17-åring – så befriande fritt från pekpinnar. Jag önskar alla osäkra tonåringar en dos Carolinskt självförtroende så de slipper jämföra sig med andra hela tiden/…/det här är en bok man känner sig stark av!” Lina Pihl, Södermanlands Nyheter      

”Jag bara älskar Caroline! Hon är så jäkla stark och hon tar för sig i livet och vägrar bli ett offer, trots alla svårigheter hon råkar ut för. Och så gillar hon sex! Hur ofta läser vi om unga tjejer som inte funderar så mycket på hur de ser ut utan känner sig vackra, sexiga och åtråvärda?” Fru E:s böcker, blogg

När ni har gått barnvagnsmarschen och bakat Lotta Lundgrens Moderkaka så tycker jag att ni ska lägga er på soffan och låta er boostas av tjejen i den här boken:

9789163869235

Detta inlägg publicerades i Bokförlag och märktes , , , , , . Bokmärk permalänken.