Mycket väl godkänd? Starka tankar om kvalitet i barnkulturen

Ulf Stark

Ulf Stark

I onsdags invigdes Stockholms Universitets Centrum för Barnkulturforsknings årliga symposium av självaste kulturministern. Under tre intensiva, kloka, undrande och inspirerande dagar frågar sig en rad eminenta forskare och praktiker vad kvalitet i barnkulturen är under debatter, diskussioner och föreläsningar till allmän intresserad beskådan gratis (!). Tillfället är omistligt. De som har möjlighet att under dagarna trenne delta i symposiet kan skatta sig lyckliga. Vi andra nöjer oss med några tankeväckande godbitar.

Den underfundiga barnboksnestorn Ulf Stark– influgen från Bologna onsdagen till ära – väckte med ett ifrågasättande av kvalitetsbegreppet i barnlitteraturen under parollen ”Den goda författaren” både lust och tankar med en hel rad funderingar. Är barnboksförfattare barnsliga? Ska en barnbok göra barn glada? Trygga? Sömniga och nöjda? Är det bra att barn läser ”dåliga” böcker – bara de läser? Måste barnboksförfattare i Lindgrensk tradition vara god, vilja gott och göra gott när vuxenboksförfattaren gärna får vara utstuderat jävliga? Hur ska vi göra med barnens egna, inneboende och högst mänskliga odjur? Ska vi verkligen skrämma barn? Vad händer med kvalitén när barnboken när den drabbas av fettmaepedemier och det finns snudd på lika många författare som läsare? Över 1700 barnböcker under 2012. Ska det vara så? Hur svårt ska det vara – vad ska vi läsa – vad ska vi göra – hur kan vi vara – vad är kvalitet? Är själ kvalitet? När någons själ inryms i en pinal eller ett verk – är det då det blir kvalitativt? När det är snillrikt, sensitivt och smart – är det kvalitativt då?

Vilken barnbokens funktion är diskuteras ständigt och återkommande. Ansvarsfrågan alltid är aktuell och funderingar om hur boken ska landa hos barnet och vem som hjälper till med det engagerar många. Prydligt och fint ska det vara enligt Stark! I barnboken alltså. Ungdomsboken däremot – menar Stark – är snarast det motsatta där författare och läsare tar en idyllofobisk hämnd på vuxenvärlden, vilket kanske säger något om både författare och läsares frustration gentemor det tillrättalagda och de vuxna.  Kanske är förväntningarna på den goda författaren en drömsk förläning av vår förhoppning att barnboken ska vara snäll mot barnen. Med sin egen barndoms mamma som samtalspartner funderar Stark kring präktigfiering och censur av barnbokens och problematiserar vuxenvärldens förväntningar (förhoppningar?) på barnbokens som Prozac, vilken garanter lugna stunder och skön nattsömn. Behöver det vara så? Behöver barnet alltid förstå? Eller är den goda litteraturen och författaren just den bok som man inte helt förstår, lämnar plats för barnläsarens egna tolkningar och upplevelser snarare än vuxna önskemål och farhågor. Eller?

Framträdandet är så underbart engagerande och intresseväckande på alla sätt. Personligt, resonligt och lite obstinat. Men framför allt påminner Stark på ett elegant och roligt sätt om vikten att problematisera kring författarens, läsarens, förlagens och marknadens roll. En alltjämt behövlig påminnelse. Tack Ulf Stark!

Vill du veta mera om Centrum för barnkulturforsknings verksamhet och deras symposier, se; http://www.buv.su.se/cbk/

Detta inlägg publicerades i Bokförlag. Bokmärk permalänken.