”Vilka är vi?” – lär känna veckans gästbloggare Linda Belanner och Fredrik Persson!

Den här veckan gästbloggar Fredrik Persson och Linda Belanner hos oss. Författarduon är aktuell med ”Och bingo är bara för de förlorade”, uppföljaren till den spännande debuten ”Du kanske inte vet det, men Döden spelar faktiskt inte handboll”. I de första inläggen svarar författarna på frågan ”Vilka är vi?”.

Jag är jag är jag.

Linda Belanner Foto: Mia Carlsson/SR

Linda Belanner
Foto: Mia Carlsson/SR

Jag är jag är jag. Så brukade jag rabbla för mig själv när jag var femton. Livet svajade och det var svårt att veta vad jag skulle hålla mig i. Bästa kompisen? Killen jag aldrig skulle få? Mamma och pappa? Jag visste aldrig. Så då brukade jag rabbla jag är jag är jag. Jag vet inte om det gjorde saken bättre. Men kanske att jag kände mig lite unik. Det fanns bara jag och jag är jag är jag. Idag önskar jag att jag hade kunnat prata med den där femtonåriga tjejen jag var då som försökte gå oberörd i korridorerna på högstadiet. Jag hade lagt handen på hennes axel. På min axel. Jag hade sagt att det ordnar sig. Du kommer få hångla, du kommer träffa en snäll kille, du kommer resa och träffa en helvetes massa spännande människor och de  kommer till och med  tycka att  du också är spännande.

Jag lever med min allra bästa vän och våra barn. Jag känner mig otroligt priviligierad. Jag har världens roligaste jobb på Sveriges radio och får producera barnradio. Jag har ett hem att gå hem till varje dag. Det är inte en självklarhet. Jag känner en jämnårig kvinna här i Göteborg. Jag har tre barn, A har tre barn. Vi lever helt olika liv. Jag behöver inte leta burkar eller arbeta svart för att köpa blöjor. Det måste A. Jag behöver inte riskera att bli upptryckt mot en vägg i tunnelbanan eller på centralstationen för att nån ska kolla mina identitetshandlingar. Det måste A.  Jag kan lyssna på musik när jag cyklar till jobbet. Det kan inte A, hon har vare sig cykel, iphone eller jobb. Och jag får skriva. När jag tar in det, hur priviligierad jag är och hur det skulle kunna ha sett ut, ja då svindlar det.

Linda Belanner

Vem är du?

Fredrik Persson Foto: Shervin Shikhan

Fredrik Persson
Foto: Shervin Shikhan

Vem är du? Finns det någon svårare fråga? I våra böcker brottas Mattias hela tiden med den frågan. Vem är han? Han vill inte vara Dödens medhjälpare, men det är han. Och när han inte är det längre, så tappar han helt bort vem han är tills Döden behöver honom igen, bara för att sedan lämna honom ensam med en övermänsklig uppgift.

Men vem är jag då?

En enkel kille från Trollhättan, brukar jag säga. Jag föddes och växte upp där, ända tills jag flyttade för att plugga juridik i Göteborg.

När jag gick på högstadiet så var jag aldrig ”den fräcka killen”. Jag var rätt kass på idrott och allt annat som var coolt. Lyssnade på konstig instrumental synthmusik medan polarna upptäckte Metallica. Jag spelade mest rollspel med kompisarna, läste massor av SF och Fantasy och försökte skriva egna historier. De var för det mesta inte så lysande och om mina föräldrar drar fram någon av dem ur skåpet hemma hos dem får jag något panikslaget i blicken. Vissa saker ska bara försvinna in i skuggorna och stanna där…

Något som finns kvar från den tiden, förutom skrivlusten, är däremot min gamla högstadieskola. Den fick vara min modell för hur jag såg Mattias och Zahras skola framför mig. Jag vet vilket hus som Mattias bränner ner i desperation och jag vet hur det ser ut i gympasalen. Den ser i stort sett likadan ut idag. Några stora skolådor av rött tegel, samma tegel både inne och ute så att du skrapar upp tröjan om någon knuffar in dig i väggen.

Fredrik Persson

Detta inlägg publicerades i Bokförlag. Bokmärk permalänken.