Linda Belanner & Fredrik Persson: ”Hur hittar vi tid?”

Våra gästbloggande författare Lina Belanner och Fredrik Persson har precis utkommit med ”Och bingo är bara för de förlorade” – uppföljare till debuten ”Du kanske inte vet det, men Döden spelar faktiskt inte handboll”. Idag skriver de om tid.

Tid är det svåra. Tiden räcker inte till. Och när jag väljer något eller någon så väljer jag samtidigt bort något annat eller någon annan. Och som heltidsarbetande mamma till tre barn med allt vad det innebär av fotbollsträningar, läxor eller vattkoppor är det svårt att insistera på mitt eget skrivande. Det är ständigt en balansgång. Det går inte att låta bli att trösta ett gråtande barn eller strunta i en läxläsning för att jag ska skriva. Eller, jag kan inte det i alla fall. Jag är inte Knausgård.

Som tur är har jag en man som hjälper mig att hitta tiden. Ofta har jag gått upp en timme innan alla andra. Gjort en kopp kaffe och bara satt mig framför datorn. Ibland kommer inte ett enda ord. Ibland kommer det många. Men där och då, i gryningen när alla andra i familjen sover är det helt ljuvligt. Hjärnan är öppen och klar och liksom oförstörd utan alla intryck och känslor av dagen. Då är tiden bra. Riktig bra.
Linda Belanner

 OchBingoÄrBaraFörDeFörlorade

Göran säger att vi alla har en plats i kön. Vår tid är till låns och när den är slut så är det vår tur att kliva av karusellen. Ingen kommer undan. Vad gör vi med vår tid?

Både Linda och jag har krävande och intensiva jobb att sköta. Vi har familj och vänner som vi vill umgås med. Någon gång ibland vill vi sova lite. Och mitt i allt detta måste vi hitta lite av vår lånade tid för att skriva det vi brinner för.

Jag sätter av några timmar de flesta kvällar, alldeles för ofta från 22 – 23 och fram till en bit efter midnatt. Förut skrev jag med laptopen i knäet i sängen och när jag inte orkade mer så lade jag bara ner den på golvet före jag slocknade. Nu sitter jag vid mitt skrivbord istället, och det är inte lika ofta som jag skriver tills ögonen går i kors. Då orkar jag inte dagen efter. Men fortfarande är det nattarbete för mig. Det är kanske lika bra, för oftast blir texten bäst framåt kvällen. Och det spelar ingen roll om jag lägger mig 21 eller efter midnatt, jag är ändå alltid lika trött när väckarklockan ringer. Även på helgen, när den ringer klockan 9… Lika bra att utnyttja den tid jag har, för på dagen är fokus på jobbet. Då har jag oftast inte tid att fundera på mina böcker.

Fast även då finns de där, någonstans. Hjärnan jobbar i bakgrunden på de där olösta frågorna i berättelsen, hela tiden. Så fort något användbart kommer ut ur tankebubblorna så skriver jag ner det, sedan knuffar jag tillbaks boktankarna i bakhuvudet igen tills det finns tid att jobba vidare med manuset.

Anteckningsblocket är digitalt, i iPhone, så att det automatiskt landar i datorn och kan klistras över i kapitlen i Scrivener. Vem sa att skrivande inte är en prylsport?
Fredrik Persson

Detta inlägg publicerades i Bokförlag. Bokmärk permalänken.