Lina Forss gästbloggar: Vem kan segla förutan vind?

Lina Forss bloggar vidare om segling, att vara född med guldsked i mun och det glada 80-talet.

Vem kan segla förutan vind?

Ärligt talat var jag inte så himla intresserad men jag gick ändå på seglarläger i tre-fyra år. Är man från Djucket eller Saltis eller Lidingö eller Östermalm är det nåt folk gör. Fast jag hamnade alltid i de där grupperna med kids som kunde lagom mycket så vi fick segla lagom stora båtar där jag kunde sitta i fören och snacka. Andra fick slå och skota.

Sista året var det konfa i tre veckor mitt i naturen och så många kompisar att det hade kunnat få fortsätta så jämt. Gud var inte min stora grej, men jag undrade och sökte och gillade att snacka med prästen. Nu tycker jag att bibeln är en bok fylld av våld, hat och grymhet, iaf i första delen. Men att Jesus nog var en rätt skön snubbe som gillade kvinnor. Leva skärgårdsliv en lång sommar bland det bästa som finns. Min brorsdotter Alexandra lever just nu mitt liv fast 30 år senare. Hon är hamnvakt i Sandhamn. Om sanningen ska fram har jag byggt Timotej i Kär i kärleken-böckerna på Alex.

9789163867439

Havsabstinens 

Om man är uppvuxen vid havsvikarna i Djursholm blir vattenliv lite norm. Gå på vatten på vintern, rida ner hästen till stranden, åka båtar, dingla ben och prata prata prata. Bryggsega, kvällsdoppa. Lyxigt, ja, jag vet. Guldsked i mun och allt det där. På riktigt. Jag hade en häst som hette Flicka, som jag red längs den gamla järnvägen och ända upp längs trädgårdsgången till vårt hus. Där tryckte hon mulen mot ringklockan så mamma kom ut och gav henne socker.

Men när jag var 17 och gick på internatskola i Oxford och våren var het som sommar, då längtade jag efter öppet hav så jag kunde dö. Det var som om jag hallucinerade, mitt undermedvetna bara pumpade ut bilder av blått vatten så klart att man vill dricka det. Kanske var det därför jag, som verkligen tycker att segling är tråkigast i världen, sökte jobb på seglarläger.

80-tal och jag var 17.

Allt var så himla lätt då och det är sant. Alla ungdomar borde få ha samma tur, som en demokratisk rättighet. Få jobb till exempel. Man bestämde var man ville jobba och gick dit och sa till. Så, upp på KSSS’s ungdomskansli, ”hejhej, jag är bra i skolan och väldigt aktiv och ger aldrig upp och får jag jobba läger”. Idag får man testas och pröva, då fick man mest ett ja. Och ok, min pappa satt förmodligen i KSSS’s styrelse och hade gjort skitmycket för svensk havskappsegling och var lite guru men det är inte skryt, bara fakta. Och jag fick jobbet. Och vet ni, jobba säsong är det bästa roligaste galnaste vildaste närmaste mest vänskapliga man kan göra.

/Lina

Detta inlägg publicerades i Böcker, Bokförlag, Bonnier Carlsen, Författare och märktes , , , . Bokmärk permalänken.