Staden Paris triggar igång fantasin

I september utkom första delen om Rika Rolf – Tusen tips till en fegis av Eva Susso, med illustrationer av Benjamin Chaud.  Här skriver Eva om samarbetet med Benjamin, om inspirationen till Rika Rolf, och mycket mer!

”Tusen tips till en fegis” fick en fin recension i Borås Tidning. Recensenten menade att Rolf har släktskap med Gummitarzan! Omedvetet har jag säkert den referensen någonstans i bakhuvudet. Alla historier man skriver påminner om andra historier som man gillat och läst. Det är det fina i kråksången.

Men jag som är född i slutet på femtiotalet är nog mest präglad av favoriterna Gunnel Linde, Tove Jansson, Lennart Hellsing och (förstås) Kitty-böckerna. Och Robinson Kruse, böcker av Jack London och andra äventyrsromaner.

Jag hade turen att växa upp i ett hem där det fanns bokhyllor med böcker och vi besökte regelbundet biblioteket. Jag minns att jag drogs till berättelser om andra folk och länder. Det där sitter i.

Jag har varit Paris ett antal gånger men det är ändå en främmande miljö som triggar igång min fantasi. Tillsammans med Benjamin försöker jag få till en parisiska stämning.

Det är befriande att skriva om Rolf. Han har aldrig någonsin keps eller nedhasade brallor som svenska killar. Rolf är en aningen knubbig dandytyp, drömsk och uttråkad fantiserar han om äventyr och hjältedåd. Hans drömtjej, Ofelia, är dotter till mannen som äger den lilla fruktaffären i kvarteret intill. Hon hjälper honom där efter skolan.

Bortskämda Rolf undrar hur det känns att arbeta. Han har verkligen ingen aning. Pappa Gaston verkar ha ärvt sin förmögenhet. Mamma Louise arbetar inte heller. Dementa mormor Clara är före detta pokerproffs.

Familjen Cossu bor i en grandios bostad med enorma kristallkronor. Rolf vet ingenting om det liv som Ofelia lever och det gör henne extra spännande.

I skolan är det Magister Pappi som bestämmer. Han är definitivt striktare och mer auktoritär än en svensk lärare. Madame Marie är en annan rolig figur att skriva om. Klipsk och organiserad får hon hushållet att fungera.

Persongalleriet snurrar runt i min skalle medan jag slöar i skuggan här i Gambia. Jag planerar för tredje delen i serien.

Benjamin sitter antagligen i sin ateljé i Paris och ritar bilderna till den andra delen, som kommer ut nästa höst. Åh, vad jag längtar efter att få se dem. Jag kommer att skratta och le. Det är härligt att jobba ihop med en suverän illustratör!